Connect with us

Krönikörer

Politik som underhållning i USA

Published

on


AT i Washington

Det har nu gått två år sedan affärsmannen och reality-stjärnan Donald Trump installerades till USA:s 45:e president den 20 januari 2017.

Mediabevakningen har varit massiv alltsedan den stund 2015 då Trump, tillsammans med Slovenien-födda hustrun Melania, åkte ner för rulltrappan hemma i Trump Tower i New York och offentliggjorde sin kandidatur till USA:s president. Och i det ögonblicket blev politik underhållning. En roande avvikelse på den politiska kartan – i början. Då kandidaten hade begränsat folkligt stöd, men trots det gavs mycket utrymme i media. Ingen kunde någonsin tro att han skulle ta hem den republikanska nomineringen, än mindre slutsegern. 
https://www.youtube.com/watch?v=0-2uSG1xUEg

Trump hade redan gjort sig ett namn som reality-stjärna i den framgångsrika dokusåpan ”The Apprentice” – med höga tittarsiffror och stort underhållningsvärde. Sedan han tog över rodret av den amerikanska nationen har medborgarna bjudits på ”politisk show” av sällan skådat slag. Trumps varje steg eller ord eller ”tweet” har bevakats minutiöst – med analyser – inför en förundrad och förfasad allmänhet. Många bedömare anser att Trump är den bästa propagandisten under senare år.

Det kan heller inte förnekas att det var just massmedier som medverkade till Donald Trumps framgångar redan från början, genom sin intensiva bevakning av och outtröttliga aptit på presidentens alla kontroversiella och hårresande uttalanden, programpunkter och stora valmöten. Och medborgarna följde kampanjen med stort intresse – oavsett om de förfärades eller fascinerades av kandidaten. Var det denna dynamik som avgjorde valet? För övrigt kan tilläggas att The First Amendment i den amerikanska konstitutionen utgör ett starkt grundlagsskydd för yttrandefriheten.

”Presidenten hatar inte journalister, inte alls. Han utnyttjar dem.” Det anser New York Times-krönikören Frank Bruni. Som beskriver Trumps talang för att använda reportrarna som sina ”propagandafartyg”. Det var helt uppenbart under valkampanjen 2016, då kandidaten ringde in till TV-stationer och medverkade ”live”, bland annat. Allting handlade om Trump och ingen annan fick en syl i vädret. Inte ens Hillary Clinton. 

Frank Bruni frågar sig om nyhetsreportrarna inför presidentvalet 2020 låter Trump ange tonen och sätta agendan igen. För det är precis vad presidenten gjort de två åren sedan han tog makten. Det är en fråga som journalister kommer att brottas med de kommande åren, med en valkampanj som säkerligen blir den mest känslosamma och intensiva – och förmodligen smutsigaste – under senare år. ”Och när du bevakar detta som ett spektakel, är han (Trump) stjärnan,” enligt CBS:s tidigare nyhetsankare Dan Rather i Frank Brunis kolumn.

Slutsatsen är att det kommer att bli mycket svårt att inte bli överkörd av presidenten för den demokrat som i slutändan tar hem segern och blir nominerad till partiets presidentkandidat. Många känner sig i dagsläget kallade, men först gäller det att vinna nomineringen i ett stort startfält och sedan slå ut en president som inte liknar någon annan. 



Source link

قالب وردپرس

Krönikörer

Vi kan bara skydda oss från ångesten genom att inte skydda oss

Published

on

By


Psykologen

När jag första gången fick ångest, och trodde jag skulle dö, så var det som att åka karusell i helvetet, och allt var bättre än just det; jag skulle föredragit att brinna på ett bål, eller bli beskjuten av en dödsbrigad. För då hade det dåliga funnits utanför mig, och inte som nu, något alienaktigt inom mig. Det dåliga hade varit något man kunde bekämpa, något man kunde skydda sig ifrån. Men att brinna upp inifrån, bli attackerad av sina egna tankar, att ha en kropp som plötsligt vänder sig mot sig själv – det är mindfuck big time.

 

Och i all denna förvirring, med ett krig i huvudet, som väl skulle sluta med att jag förlorade förståndet, så spelades bara en melodi, over and over again, och refrängen var densamma: var kan jag gömma mig, var kan jag gömma mig, var kan jag gömma mig – från mig själv. Kanske försöka skära bort känslorna med ett rakblad, hoppa ned i alkohålet, äta sig tjock i huvudet med några liter glass, eller gå ner till kiosken, mucka gräl, och få så mycket stryk att man glömde av sitt namn.

I desperata tider tänker man desperata tankar. Allt handlade om psykologisk kurragömma från sig själv.

 

Men där och då hände något, kanske att ångesten bara genom det faktum att den pågått ett tag började kännas lite mindre Freddy Krueger toppad med Jason. Och även om jag helst av allt bara ville vränga ut och in på mig själv, så började jag också erinra mig att ångesten inte var en fiende man kunde brotta ned, den erhöll sin kraft av den skräck man kände. Den var en parasit. Så var det. Ju mer man försökte springa ifrån den, desto mer förföljde den en – ångesten är som vår psykologiska skugga. Och i den stunden lättade det något. Det hela var kanske inte så farligt.

 

För håller man sig kvar i verkligheten, med känslorna på vid gavel – och inte går och gömmer sig inuti sitt huvud, genom att trösta sig själv med att det snart går över, eller försöker dissa upplevelsen på något sätt – så blir det lättare. Pö om pö. Ångesten mojnar. Man erkänner känslan, och sätter inte in tankeluftvärnskanonerna, och därmed säger man till sig själv: det är okej, känslorna går att leva med. Det paradoxala är att ju mer du är villig att ha ångest, desto mer slätas dess skräckinjagande ansiktsdrag ut; den försvagas när vi är vänliga mot den. Ångesten livnär sig på just den rädsla den väcker.

 

Och tyvärr, ingen slipper, vi kommer alla drabbas av ångest, det är vår arvedel, vilket han som var gäst i verkligheten en gång sa. Dessutom gör vi den bara större, om vi vill bosätta oss i bomull, säga upp bekantskapen med alla dåliga känslor, och undvika, undvika, undvika. Vi måste istället tilta hjärnan, tänka baklänges, vara bra på att vara rädda, tillåta oss några andetag mörker, visa vit flagg inför vårt inre, och helt enkelt – ge upp.

 

Vi kan bara skydda oss från ångesten genom att inte skydda oss från den.

 



Source link

قالب وردپرس

Continue Reading

Krönikörer

USA sätter press på Venezuelas Maduro

Published

on

By


AT i Washington

Under åratal har man hört från venezuelaner bosatta i Washington hur förfärligt det ekonomiska läget och bristen på yttrandefrihet är i hemlandet. Och de vill inte återvända hem ens för ett kortare besök eller semester. Visserligen är ingen av dem hemmahörande i de så kallade ”barrios” eller slummen, där Hugo Chávez hämtade sitt starkaste stöd, men motviljan mot de styrande och president Nicólas Maduro har bara ökat under senare år. Detta i takt med bristen på allt från livsmedel och mediciner till strömavbrott, korruption och en galopperande inflation med en ekonomi i fritt fall. Många venezuelaner har flytt till USA, och under senare tid har 3 miljoner desperata och hungriga människor – eller 10 procent av landets befolkning — lämnat landet och välkomnats av Colombia, Peru, Ecuador, Chile, Brasilien och andra latinamerikanska grannar. Detta innebär en stor börda för grannländerna, som redan är relativt fattiga.

”När jag frågade en soldat varför de skjuter på oss, blev jag knuffad, fastbunden och nästan bortförd,” berättar skribenten Emiliana Duarte i en krönika i New York Times, som beskriver bristen på yttrandefrihet. ”Här är det normala att vara rädd och tystad, även om vi vet att vi är i majoritet.” Hon berättar vidare att Maduro har ”krossat meningsskiljaktigheter och krävt lojalitet genom skrämsel.” Många oppositionella sitter fängslade.

Det tog inte lång tid för USA att erkänna oppositionsledaren, den självutnämnde interimpresidenten – och ledaren för nationalförsamlingen – Juan Guaidó som Venezuelas rättmätige president. Andra länder som följt efter är Kanada, Colombia, Ecuador, Peru, Chile, Argentina, Paraguay, Brasilien, Costa Rica, Panama, Honduras, Guatemala, Israel och Australien. EU-parlamentet röstade ja till stöd för Guaidó. Och EU lär ta ett beslut i veckan. Maduro stöds – inte helt förvånande — av bland annat Ryssland, Kina, Iran och Turkiet.

Förutom flygvapengeneralen Francisco Yanez, har också Venezuelas ambassador i Irak Jonathan Velasco och militärattachén i Washington José Luis Silva bytt sida, och stödjer nu oppositionsledaren. Just stödet från militärmakten är avgörande om Maduro ska lyckas hålla sig kvar vid makten.

Houston-baserade oljeraffinaderiföretaget Citgo med verksamhet i Texas, Louisiana och Illinois, är helägt av den venezuelanska staten och står för en stor del av den hårdvaluta som Maduro är så beroende av. Men med USA:s senaste sanktioner mot regimen går nu pengarna till ett amerikanskt bankkonto, som presidenten inte längre har tillgång till. Utrikesdepartementet i Washington kommer att tillåta interimpresidenten Guaidó att ta ut belopp från kontot.

Det finns också en nervositet över den resterande personalen på den amerikanska ambassaden i Caracas. När Guaidó deklarerade att Maduroregimen var illegitim och Trump instämde, svarade Maduro med att bryta de diplomatiska förbindelserna med USA och uppmanade de amerikanska diplomaterna att lämna landet inom 30 dagar. Medan USA menade att Maduros order var ogiltig, eftersom man anser att han inte längre är den rättmätige presidenten. Säkerhetsrådgivaren John Bolton har varnat venezuelanen att det kommer att bli mycket allvarliga konsekvenser om man skadar diplomatpersonalen eller Juan Guaidó. Och det är säkerligen inte något som är taget ur luften.

Genom ekonomisk press och diplomatisk isolering hoppas USA få Maduro att avgå. Dessutom bor ett stort antal venezuelaner – liksom kubaner – i Florida. De äldre exilkubanerna är mycket bittra över Fidel Castro-regimen och ofta republikanska väljare. Dessa är alltså viktiga väljargrupper i en delstat där det ofta är en strid på kniven. Och som är avgörande för att ta hem slutsegern i ett presidentval. Man kan vänta sig att Florida-venezuelanerna är anti-Maduro och kan tänkas hysa republikanska sympatier. En grupp vars stöd Trump förmodligen arbetar för att vinna.  



Source link

قالب وردپرس

Continue Reading

Krönikörer

Demokratiska kvinnor utmanar Trump | Alingsås Tidning

Published

on

By


AT i Washington

Det finns ingen brist på möjliga kvinnliga demokratiska presidentkandidater inför presidentvalet 2020. Och den ena kandidaten efter den andra offentliggör sin kandidatur för att utmana president Trump. Först ut var senator Elizabeth Warren (Massachusetts). Den 69-åriga tidigare juridikprofessorn är mest känd för sin kritik av Wall Street och finansindustrin och förordar statliga regleringar för att motverka framtida finanskriser. Hon har varit en ”älskling” i progressiva kretsar och stått senator Bernie Sanders nära. Men verkligheten i kongressen i Washington verkar delvis ha hunnit ikapp henne. Med svårigheterna att reformera systemet.  

Kirsten Gillibrand, 52 år, är senator från delstaten New York och tog över Hillary Clintons senatsplats 2009, när denne blev utrikesminister i Obamaadministrationen. Gillibrand har stått Clintons mycket nära, men den relationen har förmodligen fått sig en törn, då senatorn i Metoos kölvatten deklarerade att Bill Clinton borde ha avgått som president i samband med Monica Lewinsky-skandalen. Något som sände chockvågor inom det demokratiska partiet. Gillibrand har tidigare haft konservativa åsikter om vapenkontroll och invandring, men har nu vänt kappan efter vinden. I programmet ”60 minutes” sade hon förra året att hon var generad och skamsen över sina tidigare ståndpunkter om vapenkontroll och immigration.

Det som dock kan bli ett problem är samröret med den kontroversiella Palestinaaktivisten Linda Sarsour, som introducerade Gillibrand under en demonstration. Sarsour är en av fyra ordföranden för den nationella organisationen för ”Women’s March”. Men det är hennes försvar av Louis Farrakhan från Nation of Islam som är bekymmersamt. Farrakhan är känd för sina antisemitiska tirader. Och det är säkerligen något som Trump skulle utnyttja i en presidentvalskampanj.

Den 54-åriga Kamala Harris – senator från Kalifornien sedan 2017 – är en tänkbar kandidat och populär i amerikanska massmedier. Men hon har en ganska kylig framtoning och kan knappast betecknas som ”likeable” (sympatisk eller tilltalande). Hennes föräldrar är från Indien och Jamaica, och hon växte upp i USA och Kanada. Harris är en traditionell demokratisk politiker, som i mångt och mycket följer partilinjen, när det gäller bland annat invandring, sänkta skatter för arbetar- och medelklass och högre skatter för företag och förmögna amerikaner. Men hon har liksom Gillibrand ändrat ståndpunkter under resans gång. Och var konservativare förr. För att vinna en kandidatur är det avgörande att gå vänsterut för att segra bland aktivisterna inom partiet, för att närmare valet flytta sig mot mitten.

En av de mest intressanta kandidaterna är 37-åriga Hawaii-kongresskvinnan Tulsi Gabbard. En amerikansk president får inte vara yngre än 35 år. Hon var vice ordförande för the Democratic National Committee (DNC), men avsade sig uppdraget då hon stödde senator Bernie Sanders i primärvalet 2016 istället för Hillary Clinton. Hon är av Samoa-amerikansk bakgrund och den första hindu (fadern var katolik från Samoa, medan modern från Indiana konverterade till hinduismen) i kongressen. Gabbard har tjänstgjort inom försvaret, bland annat i Irak och Kuwait, och är en antikrigskandidat.

Hon är motståndare till att försöka avsätta president Assad i Syrien och är kritisk till olika aspekter av amerikansk utrikespolitik i Irak, Syrien och Libyen. Något som inte är populärt hos flertalet massmedier eller etablissemanget inom både det demokratiska eller republikanska partiet. Gabbard är en progressiv kandidat, men möter på motstånd i demokratiska kretsar på grund av just sitt motstånd mot amerikansk intervention. En inställning som dock är populär hos den amerikanska allmänheten. Obama var motståndare till Irakkriget och Trump lanserade sig som anti-interventionist och sade att Irakkriget var USA:s största utrikespolitiska misstag under senare decennier. Det förklarar också delvis Bernie Sanders styrka gentemot Hillary Clinton.  

Fler demokratiska kvinnliga politiker står säkert på tur att offentliggöra sina kandidaturer. Frågan är alltid om en kandidat har den ”gravitas” eller dignitet eller rang – eller vad som krävs för att bli en framgångsrik presidentkandidat. Men även välkända politiker som Bernie Sanders och tidigare vice-presidenten Joe Biden funderar på att ställa upp inför valet 2020. Och vem vet – kanske till och med Hillary Clinton känner sig kallad.



Source link

قالب وردپرس

Continue Reading
Weird18 mins ago

These Weird But Wonderful Gifts Will Definitely Spice Up Valentine’s Day

Weird44 mins ago

Man Clings To Hood Of SUV In High-Speed Road-Rage Incident

Weird1 hour ago

Woman Reunited With Message In A Bottle She Tossed Into The Sea Years Ago

Weird2 hours ago

Cops Rescue Toddler Who Got Stuck In His Own Toy

Nöje2 hours ago

“Paddington” blir animerad serie – HD

Weird2 hours ago

Watch: House crushed by huge tree in California

Nöje2 hours ago

Oscarsgalan – nu med foto, klipp och smink

Weird2 hours ago

Never, Ever Forget Your Helmet: Cyclist’s Horrific Deer Crash Caught On Camera

Nyheter3 hours ago

Lista: Så stor är skillnaden mellan rik och fattig i din kommun

Weird3 hours ago

Watch: Dog rescued from hole in side of owner’s house

Nöje3 hours ago

Hes jojk och teknikproblem på genrepet

Nyheter3 hours ago

Äganderätten attackeras av staten på flera fronter

Weird3 hours ago

United Airlines Ejects Fat-Shaming Passenger From Flight

Nature4 hours ago

Rats, public defecation and open drug use: Our major Western cities are becoming uninhabitable hellholes

Nyheter4 hours ago

Oscar Properties vinstvarnar

Nöje4 hours ago

Flamencofenomenet Svärd är “Årets kompositör”

Weird4 hours ago

Watch: Florida deputy escorts escaped goats home

Nyheter4 hours ago

Sparekonomerna oroade: ”Vi vet inte vart de stannar”

Nature4 hours ago

The two types of preppers and what each one can teach you about survival – NaturalNews.com

Weird4 hours ago

Would-Be Bank Robber Rips Up Note After Getting Cold Feet

Nature3 months ago

See trailer 2 here, and prepare to be shocked – NaturalNews.com

Sexy3 months ago

Dominican Republic: 5 Reasons to take an erotic marriage vacation

Nature3 months ago

11 of the most effective natural painkillers – NaturalNews.com

Nyheter3 months ago

Starka protester under rättegång om tvångsgifte

Nyheter2 months ago

Man knivskuren i Annelund | Alingsås Tidning

Nöje2 months ago

Lars Bygdén åker på turné

Nöje3 months ago

Malin Åkerman har gift sig med Donnelly

Politik1 month ago

Læs hele statsministerens nytårstale 2019

Nöje4 months ago

Post Malone gör långfilmsdebut – HD

Weird2 months ago

Watch: Gator spotted in swamp in Kentucky

Nöje2 months ago

Ger ut bok om busspionjär

Nyheter2 months ago

Marcus Leifby: Är SVT:s NHL-sändningar en satsning eller ett straff?

Krönikörer4 months ago

Migrantkaravan gör Trump rasande | Alingsås Tidning

Nöje1 month ago

Stig Larsson har fått Akademiens stipendium

Politik2 months ago

Bausback: Islamkonferenz wichtiges Forum | Die Tagespost

Nyheter4 months ago

Petade SHB-chefen Martin Nossman fick lönelyft på dryg miljon – efter kränkningarna

Nature3 months ago

Coming indictment of Hillary Clinton will lead to U.S. riots; Ukraine to declare martial law; Venezuela infrastructure in collapse – NaturalNews.com

Nature3 months ago

The Fitness Marshall takes Brighteon.com by storm, unleashing “Dance Workout” videos that are a must-see – NaturalNews.com

Nöje1 month ago

Kanye West nekades jättekupol – hoppade av

Nöje1 month ago

Miljoner i skadestånd till dinosauriemuseum

Chat

Trending