Connect with us

Krönikörer

”Alla verkade känna någon utom jag”

Published

on


BLOGGKAVALKAD

Det här är andra delen av Gästbloggens egen årskavalkad. Under två veckor ser vi tillbaka på 2018 genom att återge några av alla de intressanta inlägg som våra bloggare har skrivit under året. Under varje inlägg finns en länk till just den gästbloggen.

Onsdag 2 januari

I våras var jag på en stor föreläsning. Vi var runt 500 personer i en något underdimensionerad lokal. Föreläsaren, en man i mogen ålder, tittade ut över folkhavet och inledde med att säga: ”OJ så många ni är! Jag tror att lika många som ni träffar här idag, träffade mina mor- och farföräldrars generation under hela sin livstid”.

Jag tycker att det var en oerhört fascinerande tanke. För tänk så ofantligt många människor som under åren passerar revy genom våra liv. Personer vi träffat som barn, i förskolan, skolan, under tonåren, på olika utbildningar, arbetsplatser, resor, läger, konferenser, fritidsaktiviteter, föreningar, genom våra barn och släktingar eller var det nu kan vara. Några kommer för att stanna i våra liv under en längre eller kortare tid, några glömmer vi när vi stängt dörren, andra säger eller gör något som vi för alltid kommer att minnas, andra kanske vi själva påverkar genom något vi gör eller säger, utan att vi ens vet om det.

Men trots att de flesta av oss som är yrkesverksamma, ofta har massor av människor omkring oss, både i vår fysiska närhet och på sociala medier, är ensamhet ett folkhälsoproblem som kan få oerhört stora konsekvenser. Sommaren är, precis som julen, tyvärr en tid då en del väljer att avsluta sina liv. Psykosocial ohälsa och ensamhet är två stora bidragande faktorer, ofta i kombination.

Just på sommaren, när man förväntas ha en lång, härlig, avkopplande semester med sin lyckliga familj, kan ensamheten bli oerhört påtaglig för många. Samma sak är det runt jul, då även de som annars har ett socialt liv med många vänner, plötsligt ”blir över” och ensamheten kan bli övermäktigt tydlig.

Känslan jag själv fick, när jag kom in i den fulla föreläsningssalen, var – trots att det var så himla mycket folk just – ensamhet. Alla verkade känna någon utom jag. För ibland är det så. Ju fler vi har omkring oss, desto ensammare kan vi känna oss, framför allt när vi inte upplever någon tillhörighet. Det händer våra barn i skolan och vuxna på våra arbetsplatser, varje dag.

Det är naturligtvis stor skillnad på frivillig och ofrivillig ensamhet. Idag väljer t ex många bort sociala medier, då de helt enkelt känner för höga krav på att man alltid förväntas publicera glada och lyckliga bilder. Är man själv inte glad och lycklig, kan andras perfekta liv kännas som ett hån, precis som att ha ett hundratal vänner på Facebook, men ingen av dem ringer nånsin och frågar hur du mår. Andra åker på retreat, vandrar ensamma i fjällen, eller stänger ute omvärlden med hörlurar och lyssnar på musik. Ibland behöver vi ensamhet, för att ladda energi och tänka färdigt tankar utan att bli avbrutna. Då kan ensamheten vara en ren njutning.

Men när ensamheten inte är frivillig, utan något som mer eller mindre drabbar oss själva eller kanske någon i vår närhet, då kan det vara bra att vara uppmärksam. Extra uppmärksamma bör vi vara på folk omkring oss som nyligen separerat, mist en anhörig, flyttat, bytt jobb, gått i pension, fått en kronisk sjukdom, fått barn eller vars barn lämnat boet. Det är händelser i livet som förvisso kan vara utvecklande, men som för några kan leda till en regelrätt livskris, speciellt om flera av dessa händelser inträffar samtidigt. Då kan något så enkelt som omtanke, ett leende, en kram eller en fråga om hur man mår och hur det går – ja, helt enkelt en gest som visar att man ännu är behövd och att någon tänker på en – faktiskt vara så viktig som på liv och död!
Charlott Lotti Klug
folkhälsostrateg i Alingsås kommun

Länk till Charlotts hela gästblogg >>

 

Foto: STEFAN SAMUELSSON
Lillemor Lindskog i sin trädgård som rymmer mycket, både grönsaker och idéer.

Nyårsdagen 1 januari

Tänk själv när du designar ditt goda liv. Frihet på riktigt.

Var inte gängse. Lita mer på dig själv.
Jag tycker det är så förödande att höra någon säga ”Nu så är vi miljöcertifierade. Nu har vi bytt glödlampor och bockat av hela listan”. Samtidigt har man inte tänkt själv. På hur man köper in mat från exotiska länder, använder engångsgrejer, kör i onödan osv. osv. Nöj dig aldrig med andras formulär. Våga i stället dra egna slutsatser. Våga lyssna på olika röster. Även om det är VÄLDIGT utmanande ibland.

Ska vi alla bli miljömuppar nu? Nej, Gud bevare oss! Vi ska väl vara bonniga om vi är det, fräsiga om vi är det, vi ska väl tänka själva?

Våra experter tänker ofta i banor som är konventionella. Det tänks ofta utifrån om vi har råd – råd eller inte att rädda jorden?

Kommer ni ihåg Al Gore, som gjorde en spelfilm om miljön? Han har en poäng i en passus där han målar upp oss som att vi står mellan två vågskålar för att välja mellan jordklotet eller pengar. Vi säger ”Jorden är oerhört viktigt att rädda – men mmmmmm! Jag väljer pengar”

Vi behöver tänka i nya banor. Vi behöver byta ut det vi lärt oss tänka: ”Vad kostar det (i pengar)?” till ”Vad kostar det (i miljöbelastning)? ”

Foto: Privat

Kan vi fortsätta med tillväxt när vi lever som om vi hade 4,2 jordklot med vårt sätt att leva i Sverige (För hela världen gäller siffran 1,7 – vi är näst värst i klassen). Bilden visar vår förbrukning 2014, i ett konstverk som jag ställde ut på Palladium under Framtidsveckan.

Förslag: Inför en ny valuta, CO2-valutan. Varje människa som föds får samma belopp. Är du monetärt fattig? Nu har du ett kapital att förvalta. Det kan finnas företag som är intresserade av ditt kapital. Priset är lagstadgat så du får tyvärr inte sälja till underpris. Är du rik och vill köpa dig nya kläder till festen? Det kostar co2. Vill du flyga? Varsågod, men det kan hända ett ditt kapital är till två tredjedelar förbrukat.

Så – idag njuter vi av att vi har sååå gott om pengar i vårt land. Och sedan njuter vi av att inte tänka mainstream utan att vi vågar tänka själva!

Smart mat: Egen bubbeldricka utan maskiner att köpa in, utan transporter och i vilken gammal vinflaska som helst. I evighet amen. Köp en bit Kombuchasvamp på Planeten. Gå hem och lägg i nån liter vatten. Tillsätt en dl socker per liter, samt lägg i en tepåse i det kalla vattnet, eller smaksättare såsom en rabarberstjälk, några hallon etc. Efter en vecka, buteljera och tillsätt ytterligare 1-2 msk socker. Svampen ska inte ner i flaskan utan får sällskap av nytt vatten och ny smaksättning.

Efter en vecka till har du bubbeldricka i flaskan!
Lillemor Lindskog

Länk till Lillemors hela gästblogg >>

 

Foto: ETAGETALANGEN
Ida Werner under en av sina spelningar.

Nyårsafton 31 december
På gott och på ont

Jag står upp, ett intensivt strålkastarljus bländar mig. Bakom mig spelar bandet. Inte vilket band som helst, mitt band, i alla fall mitt band för i kväll.

Jag börjar urskilja silhuetter av en publik. Det är då jag inser att det är jag som står allra längst fram på scen. Det är jag som är sångerskan. Det finns bara en sak att göra. Ta tag i overklighetskänslorna, den inbyggda instinkten av flykt, den förbannade jantelagen som sitter inristad i själen och kasta dem åt sidan. Jag gör det jag har vant mig vid, jag gör min grej.

Ibland önskar jag att jag var barn till ett par amerikaner. Inte för att jag är något fan av USA, det är jag inte. Jag älskar Sverige. Men jag skulle nog ärligt säga, att jag ofta lever med känslan av att alltid vara tillags. Som rotar sig i svensk kultur. Jag skulle inte förknippa svenskar med ett statement som går i andan: jag är störst, bäst och vackrast. Det, för att ge ett exempel, är amerikanskt.

Så när jag står på scen eller visar upp en ny låt som jag skrivit krävs det ibland mycket energi för att jag ska känna mig helt befriad från ”Du ska inte tro att du är något”.  

På andra sätt är jag också väldigt trygg. Musiken i sig gör mig upprymd, nyfiken och känslomässigt öppen. Kanske är det just kärleken till det jag gör som segrar i slutändan.  

När ljuset slocknar och jag går av scenen har jag en härlig känsla i kroppen. Jag gjorde det bra, jag gjorde det på mitt sätt. Jag njöt och jag kunde tillåta mig själv att vara kreativ på scen. Jag möts av människor som ler, vissa som tar tag i mina händer och som likaså hade haft en bra stund. Jag är inget mer än glad.
Ida Werner

PS. Jag finns på Spotify, Apple Music, Deezer och andra musiktjänster. DS.

Till Idas hela gästblogg >>

Foto: Privat



Source link

قالب وردپرس

Krönikörer

Vi kan bara skydda oss från ångesten genom att inte skydda oss

Published

on

By


Psykologen

När jag första gången fick ångest, och trodde jag skulle dö, så var det som att åka karusell i helvetet, och allt var bättre än just det; jag skulle föredragit att brinna på ett bål, eller bli beskjuten av en dödsbrigad. För då hade det dåliga funnits utanför mig, och inte som nu, något alienaktigt inom mig. Det dåliga hade varit något man kunde bekämpa, något man kunde skydda sig ifrån. Men att brinna upp inifrån, bli attackerad av sina egna tankar, att ha en kropp som plötsligt vänder sig mot sig själv – det är mindfuck big time.

 

Och i all denna förvirring, med ett krig i huvudet, som väl skulle sluta med att jag förlorade förståndet, så spelades bara en melodi, over and over again, och refrängen var densamma: var kan jag gömma mig, var kan jag gömma mig, var kan jag gömma mig – från mig själv. Kanske försöka skära bort känslorna med ett rakblad, hoppa ned i alkohålet, äta sig tjock i huvudet med några liter glass, eller gå ner till kiosken, mucka gräl, och få så mycket stryk att man glömde av sitt namn.

I desperata tider tänker man desperata tankar. Allt handlade om psykologisk kurragömma från sig själv.

 

Men där och då hände något, kanske att ångesten bara genom det faktum att den pågått ett tag började kännas lite mindre Freddy Krueger toppad med Jason. Och även om jag helst av allt bara ville vränga ut och in på mig själv, så började jag också erinra mig att ångesten inte var en fiende man kunde brotta ned, den erhöll sin kraft av den skräck man kände. Den var en parasit. Så var det. Ju mer man försökte springa ifrån den, desto mer förföljde den en – ångesten är som vår psykologiska skugga. Och i den stunden lättade det något. Det hela var kanske inte så farligt.

 

För håller man sig kvar i verkligheten, med känslorna på vid gavel – och inte går och gömmer sig inuti sitt huvud, genom att trösta sig själv med att det snart går över, eller försöker dissa upplevelsen på något sätt – så blir det lättare. Pö om pö. Ångesten mojnar. Man erkänner känslan, och sätter inte in tankeluftvärnskanonerna, och därmed säger man till sig själv: det är okej, känslorna går att leva med. Det paradoxala är att ju mer du är villig att ha ångest, desto mer slätas dess skräckinjagande ansiktsdrag ut; den försvagas när vi är vänliga mot den. Ångesten livnär sig på just den rädsla den väcker.

 

Och tyvärr, ingen slipper, vi kommer alla drabbas av ångest, det är vår arvedel, vilket han som var gäst i verkligheten en gång sa. Dessutom gör vi den bara större, om vi vill bosätta oss i bomull, säga upp bekantskapen med alla dåliga känslor, och undvika, undvika, undvika. Vi måste istället tilta hjärnan, tänka baklänges, vara bra på att vara rädda, tillåta oss några andetag mörker, visa vit flagg inför vårt inre, och helt enkelt – ge upp.

 

Vi kan bara skydda oss från ångesten genom att inte skydda oss från den.

 



Source link

قالب وردپرس

Continue Reading

Krönikörer

USA sätter press på Venezuelas Maduro

Published

on

By


AT i Washington

Under åratal har man hört från venezuelaner bosatta i Washington hur förfärligt det ekonomiska läget och bristen på yttrandefrihet är i hemlandet. Och de vill inte återvända hem ens för ett kortare besök eller semester. Visserligen är ingen av dem hemmahörande i de så kallade ”barrios” eller slummen, där Hugo Chávez hämtade sitt starkaste stöd, men motviljan mot de styrande och president Nicólas Maduro har bara ökat under senare år. Detta i takt med bristen på allt från livsmedel och mediciner till strömavbrott, korruption och en galopperande inflation med en ekonomi i fritt fall. Många venezuelaner har flytt till USA, och under senare tid har 3 miljoner desperata och hungriga människor – eller 10 procent av landets befolkning — lämnat landet och välkomnats av Colombia, Peru, Ecuador, Chile, Brasilien och andra latinamerikanska grannar. Detta innebär en stor börda för grannländerna, som redan är relativt fattiga.

”När jag frågade en soldat varför de skjuter på oss, blev jag knuffad, fastbunden och nästan bortförd,” berättar skribenten Emiliana Duarte i en krönika i New York Times, som beskriver bristen på yttrandefrihet. ”Här är det normala att vara rädd och tystad, även om vi vet att vi är i majoritet.” Hon berättar vidare att Maduro har ”krossat meningsskiljaktigheter och krävt lojalitet genom skrämsel.” Många oppositionella sitter fängslade.

Det tog inte lång tid för USA att erkänna oppositionsledaren, den självutnämnde interimpresidenten – och ledaren för nationalförsamlingen – Juan Guaidó som Venezuelas rättmätige president. Andra länder som följt efter är Kanada, Colombia, Ecuador, Peru, Chile, Argentina, Paraguay, Brasilien, Costa Rica, Panama, Honduras, Guatemala, Israel och Australien. EU-parlamentet röstade ja till stöd för Guaidó. Och EU lär ta ett beslut i veckan. Maduro stöds – inte helt förvånande — av bland annat Ryssland, Kina, Iran och Turkiet.

Förutom flygvapengeneralen Francisco Yanez, har också Venezuelas ambassador i Irak Jonathan Velasco och militärattachén i Washington José Luis Silva bytt sida, och stödjer nu oppositionsledaren. Just stödet från militärmakten är avgörande om Maduro ska lyckas hålla sig kvar vid makten.

Houston-baserade oljeraffinaderiföretaget Citgo med verksamhet i Texas, Louisiana och Illinois, är helägt av den venezuelanska staten och står för en stor del av den hårdvaluta som Maduro är så beroende av. Men med USA:s senaste sanktioner mot regimen går nu pengarna till ett amerikanskt bankkonto, som presidenten inte längre har tillgång till. Utrikesdepartementet i Washington kommer att tillåta interimpresidenten Guaidó att ta ut belopp från kontot.

Det finns också en nervositet över den resterande personalen på den amerikanska ambassaden i Caracas. När Guaidó deklarerade att Maduroregimen var illegitim och Trump instämde, svarade Maduro med att bryta de diplomatiska förbindelserna med USA och uppmanade de amerikanska diplomaterna att lämna landet inom 30 dagar. Medan USA menade att Maduros order var ogiltig, eftersom man anser att han inte längre är den rättmätige presidenten. Säkerhetsrådgivaren John Bolton har varnat venezuelanen att det kommer att bli mycket allvarliga konsekvenser om man skadar diplomatpersonalen eller Juan Guaidó. Och det är säkerligen inte något som är taget ur luften.

Genom ekonomisk press och diplomatisk isolering hoppas USA få Maduro att avgå. Dessutom bor ett stort antal venezuelaner – liksom kubaner – i Florida. De äldre exilkubanerna är mycket bittra över Fidel Castro-regimen och ofta republikanska väljare. Dessa är alltså viktiga väljargrupper i en delstat där det ofta är en strid på kniven. Och som är avgörande för att ta hem slutsegern i ett presidentval. Man kan vänta sig att Florida-venezuelanerna är anti-Maduro och kan tänkas hysa republikanska sympatier. En grupp vars stöd Trump förmodligen arbetar för att vinna.  



Source link

قالب وردپرس

Continue Reading

Krönikörer

Demokratiska kvinnor utmanar Trump | Alingsås Tidning

Published

on

By


AT i Washington

Det finns ingen brist på möjliga kvinnliga demokratiska presidentkandidater inför presidentvalet 2020. Och den ena kandidaten efter den andra offentliggör sin kandidatur för att utmana president Trump. Först ut var senator Elizabeth Warren (Massachusetts). Den 69-åriga tidigare juridikprofessorn är mest känd för sin kritik av Wall Street och finansindustrin och förordar statliga regleringar för att motverka framtida finanskriser. Hon har varit en ”älskling” i progressiva kretsar och stått senator Bernie Sanders nära. Men verkligheten i kongressen i Washington verkar delvis ha hunnit ikapp henne. Med svårigheterna att reformera systemet.  

Kirsten Gillibrand, 52 år, är senator från delstaten New York och tog över Hillary Clintons senatsplats 2009, när denne blev utrikesminister i Obamaadministrationen. Gillibrand har stått Clintons mycket nära, men den relationen har förmodligen fått sig en törn, då senatorn i Metoos kölvatten deklarerade att Bill Clinton borde ha avgått som president i samband med Monica Lewinsky-skandalen. Något som sände chockvågor inom det demokratiska partiet. Gillibrand har tidigare haft konservativa åsikter om vapenkontroll och invandring, men har nu vänt kappan efter vinden. I programmet ”60 minutes” sade hon förra året att hon var generad och skamsen över sina tidigare ståndpunkter om vapenkontroll och immigration.

Det som dock kan bli ett problem är samröret med den kontroversiella Palestinaaktivisten Linda Sarsour, som introducerade Gillibrand under en demonstration. Sarsour är en av fyra ordföranden för den nationella organisationen för ”Women’s March”. Men det är hennes försvar av Louis Farrakhan från Nation of Islam som är bekymmersamt. Farrakhan är känd för sina antisemitiska tirader. Och det är säkerligen något som Trump skulle utnyttja i en presidentvalskampanj.

Den 54-åriga Kamala Harris – senator från Kalifornien sedan 2017 – är en tänkbar kandidat och populär i amerikanska massmedier. Men hon har en ganska kylig framtoning och kan knappast betecknas som ”likeable” (sympatisk eller tilltalande). Hennes föräldrar är från Indien och Jamaica, och hon växte upp i USA och Kanada. Harris är en traditionell demokratisk politiker, som i mångt och mycket följer partilinjen, när det gäller bland annat invandring, sänkta skatter för arbetar- och medelklass och högre skatter för företag och förmögna amerikaner. Men hon har liksom Gillibrand ändrat ståndpunkter under resans gång. Och var konservativare förr. För att vinna en kandidatur är det avgörande att gå vänsterut för att segra bland aktivisterna inom partiet, för att närmare valet flytta sig mot mitten.

En av de mest intressanta kandidaterna är 37-åriga Hawaii-kongresskvinnan Tulsi Gabbard. En amerikansk president får inte vara yngre än 35 år. Hon var vice ordförande för the Democratic National Committee (DNC), men avsade sig uppdraget då hon stödde senator Bernie Sanders i primärvalet 2016 istället för Hillary Clinton. Hon är av Samoa-amerikansk bakgrund och den första hindu (fadern var katolik från Samoa, medan modern från Indiana konverterade till hinduismen) i kongressen. Gabbard har tjänstgjort inom försvaret, bland annat i Irak och Kuwait, och är en antikrigskandidat.

Hon är motståndare till att försöka avsätta president Assad i Syrien och är kritisk till olika aspekter av amerikansk utrikespolitik i Irak, Syrien och Libyen. Något som inte är populärt hos flertalet massmedier eller etablissemanget inom både det demokratiska eller republikanska partiet. Gabbard är en progressiv kandidat, men möter på motstånd i demokratiska kretsar på grund av just sitt motstånd mot amerikansk intervention. En inställning som dock är populär hos den amerikanska allmänheten. Obama var motståndare till Irakkriget och Trump lanserade sig som anti-interventionist och sade att Irakkriget var USA:s största utrikespolitiska misstag under senare decennier. Det förklarar också delvis Bernie Sanders styrka gentemot Hillary Clinton.  

Fler demokratiska kvinnliga politiker står säkert på tur att offentliggöra sina kandidaturer. Frågan är alltid om en kandidat har den ”gravitas” eller dignitet eller rang – eller vad som krävs för att bli en framgångsrik presidentkandidat. Men även välkända politiker som Bernie Sanders och tidigare vice-presidenten Joe Biden funderar på att ställa upp inför valet 2020. Och vem vet – kanske till och med Hillary Clinton känner sig kallad.



Source link

قالب وردپرس

Continue Reading
Weird21 mins ago

These Weird But Wonderful Gifts Will Definitely Spice Up Valentine’s Day

Weird47 mins ago

Man Clings To Hood Of SUV In High-Speed Road-Rage Incident

Weird1 hour ago

Woman Reunited With Message In A Bottle She Tossed Into The Sea Years Ago

Weird2 hours ago

Cops Rescue Toddler Who Got Stuck In His Own Toy

Nöje2 hours ago

“Paddington” blir animerad serie – HD

Weird2 hours ago

Watch: House crushed by huge tree in California

Nöje2 hours ago

Oscarsgalan – nu med foto, klipp och smink

Weird3 hours ago

Never, Ever Forget Your Helmet: Cyclist’s Horrific Deer Crash Caught On Camera

Nyheter3 hours ago

Lista: Så stor är skillnaden mellan rik och fattig i din kommun

Weird3 hours ago

Watch: Dog rescued from hole in side of owner’s house

Nöje3 hours ago

Hes jojk och teknikproblem på genrepet

Nyheter3 hours ago

Äganderätten attackeras av staten på flera fronter

Weird3 hours ago

United Airlines Ejects Fat-Shaming Passenger From Flight

Nature4 hours ago

Rats, public defecation and open drug use: Our major Western cities are becoming uninhabitable hellholes

Nyheter4 hours ago

Oscar Properties vinstvarnar

Nöje4 hours ago

Flamencofenomenet Svärd är “Årets kompositör”

Weird4 hours ago

Watch: Florida deputy escorts escaped goats home

Nyheter4 hours ago

Sparekonomerna oroade: ”Vi vet inte vart de stannar”

Nature4 hours ago

The two types of preppers and what each one can teach you about survival – NaturalNews.com

Weird4 hours ago

Would-Be Bank Robber Rips Up Note After Getting Cold Feet

Nature3 months ago

See trailer 2 here, and prepare to be shocked – NaturalNews.com

Sexy3 months ago

Dominican Republic: 5 Reasons to take an erotic marriage vacation

Nature3 months ago

11 of the most effective natural painkillers – NaturalNews.com

Nyheter3 months ago

Starka protester under rättegång om tvångsgifte

Nyheter2 months ago

Man knivskuren i Annelund | Alingsås Tidning

Nöje2 months ago

Lars Bygdén åker på turné

Nöje3 months ago

Malin Åkerman har gift sig med Donnelly

Politik1 month ago

Læs hele statsministerens nytårstale 2019

Nöje4 months ago

Post Malone gör långfilmsdebut – HD

Weird2 months ago

Watch: Gator spotted in swamp in Kentucky

Nöje2 months ago

Ger ut bok om busspionjär

Nyheter2 months ago

Marcus Leifby: Är SVT:s NHL-sändningar en satsning eller ett straff?

Krönikörer4 months ago

Migrantkaravan gör Trump rasande | Alingsås Tidning

Nöje1 month ago

Stig Larsson har fått Akademiens stipendium

Politik2 months ago

Bausback: Islamkonferenz wichtiges Forum | Die Tagespost

Nyheter4 months ago

Petade SHB-chefen Martin Nossman fick lönelyft på dryg miljon – efter kränkningarna

Nature3 months ago

Coming indictment of Hillary Clinton will lead to U.S. riots; Ukraine to declare martial law; Venezuela infrastructure in collapse – NaturalNews.com

Nature3 months ago

The Fitness Marshall takes Brighteon.com by storm, unleashing “Dance Workout” videos that are a must-see – NaturalNews.com

Nöje1 month ago

Kanye West nekades jättekupol – hoppade av

Nöje1 month ago

Miljoner i skadestånd till dinosauriemuseum

Chat

Trending